Kosovo, och självständighet och sånt
Jag är lite kluven i Kosovofrågan. För fyra månader sen bad våran lärare oss att välja ett ämne eller en konflikt som vi skulle följa under det närmaste halvåret för att se hur det utvecklade sig. Jag valde Kosovofrågan, då blir jag i alla fall ensam om min konflikt tänkte jag. Ämnet är lite mer på tapeten nu än då...
Men i alla fall. Kosovofrågan handlar ju om markägande, och om vem som ska styra över området. Jag tycker personligen det är helt knäppt att man kan äga mark. Om man till exempel tillverkar någonting så kan jag förstå varfr man vill kalla det sitt, men marken har man ju inte gjort någonting för att förtjäna, den bara fanns där. Ett bra exempel på det är nordpolen. Förut ägde ingen det området, det kallades "mänsklighetens gemensamma arv" men nu när isarna börjar smälta så kan man utvinna gas och olja från bottnarna. Då är nordpolen plötsligt inte längre mänskligenhetens gemensamma arv, utan tillhör de länder som bor närmast. Dessa länder får (eller snarare tar) stora landområden, som föut var gemensamma, endast därför att de befinner sig närmast dem. En gång i tiden beboddes ju i stort sätt ingen mark, och då måste den marken ha tagits på samma sätt, för att sedan köpas och säljas fram och tillbaka.
Min poäng är i alla fall; mark är något som borde tillhöra alla, inte ett fåtal, bara för att de råkad födas i närheten av den marken. Det är också varför jag är emot nationsgränser och för fri invandring. Om vi nu ska applicera det här på Kosovo så innebär det enligt mitt resonemang att inget av folken har mer eller mindre rätt till området. Men, det finns fler variabler. Jag är också för något dom kallas demokrati, och decentralisering. Kosovalbanerna har röstat ja till självständighet, så då borde det väl vara rimligt att de sin vilja igenom. Vilken rätt har egentligen serberna att hålla kvar dem?
Men tänk om alla som ville det fick självständighet. Tänk om alla rika människor i Täby gick ihop och sa; näe, vi vill nog inte stödja den svenska staten med våra skattepengar, vi bryter oss nog det här landet. Det vore inte heller så bra. Exempelt ovan är inte så långsökt som det låter, i flera länder i afrika vill resursrika delar av länder bryta sig loss från resursfattiga, och i Belgien pågår en liknande konflikt. Så när ska man få bli självständig? Någon som har ett förslag?
Hejdå Fidel
Jag är lite splittrad i mina åsikter kring Fidel och Kuba. Den officiella hållning fick jag se i raport idag, där berättades at Fidel är en diktator som lovade rättvisa och demokrati, men införde en grym och fattig diktatur som fängslade alla som motsatte sig honom.
I vänsterkretsar däremot är Kuba kännt som landet som tvingades agera USA,s bordell och förtrycktes under en betydligt grymmare diktatur tills Fidel och Che kom och befriade landet. Kuba är enligt dem ett idealland där alla har jobb, sjukvården är gratis och ingen lämnas utanför.
Båda bilderna stämmer till stor del. Därför har jag svårt att bestämma mig för vad jag tycker om Fidel. Visst, Kuba saknar ekonomisk och demokratisk frihet, men det är också ett land som mår extremt bra med tanke på hur fattiga de är. Barnadödligheten på Kuba är lägre än i USA, och enligt världsnaturfonden så är Kuba det enda ekologiskt hållbara landet i världen, (något som MUF,s ordförande Niklas Wykman för övrigt avfärdade som "kommunistpropaganda" när jag påtalade det för honom)
Kort och gott, jag vet inte vad jag tycker, så ni får bestämma själva...
PS: Men en sak vet jag i alla fall, och det är att jag är extremt trött på alla som har en ensidig bild av Kuba (både vänster och höger anhängare). Det verkar finnas väldigt få människor som jag själv som försöker att ha en nyanserad hållning i frågan. Antingen är Kuba ett paradis eller ett helvete, detta beror förståss på att landet är socialistiskt, vilket gör att folk blir extremt ideologiskt färgade.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=744213
Depressionens dag.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=742513
PS: Det här är förmodligen mitt sista blogginlägg på några dagar, imorgon åker jag till Grön Ungdoms riksårsmöte och kommer inte hem föräns på söndag, men jag lovar att updatera så for jag kommer hem. Då får ni även veta hur det gick med motionerna jag skrev ned här i bloggen för några månader sen, so stay tuned.
Betyg - ett sätt att bygga ett klassamhälle från grunden.
Jag har väldigt höga betyg, när jag gick ut ettan stod det MVG överallt på betygspappret, utom i ett ämne - Tyska. Där fick jag G, och var inte i närheten av något annat. Det är alltid trevligt att få bra betyg, och det kan säkert sporra en del att jobba hårdare i skolan. Men vilka är det som får bra betyg? Det är ju sådana som jag, som redan har lätt för sig. Det är inte vi som behöver den extra sporren.
Jag har som sagt ett relativt lågt betyg i tyska, och jag kan säga att jag har kännt många gånger att de dåliga betygen där har tryckt ned mig, snarare än lyft mig. Förmodligen hade jag lärt mig mer och bättre om vi inte haft betyg i tyska.
På samma sätt som jag gynnas och missgynnas av betyg i olika ämnen så tror jag att folk generellt gynnas och missgynnas av betyg, beroende på hur duktiga de är i skolan. Om du är smart får du bra betyg, och gynnas, men om du har svårt att lära dig de saker skolan vill lära dig så missgynnas du av betygen.
Alltså, de som gynnas av betyg är de som redan är bra i skolan, medans de som lider av betygssystemet är de som behöver mest hjälp. Precis samma mönster som i den ekonomiska politiken där de som redan har det bra får det bättre och de som har det svårt får det sämre. Säga vad man vill om borgarna, men de är i alla fall konsekventa. Klassamhället ska byggas från grunden...
Frågan som ingen vågar ställa
Alla som inte har varit inlåsta i en garderob sen oktober har väl hört om fallet Riccardo som misshandlades till döds av ett gäng stureplansungdommar. Nu har ungdommarna tydligen varit i misshandlat igen, den här gången har de misshandlat en tjej.
Jag har kollat runt lite vad andra media och bloggare har skrivit. Alla verkar ha en åsikt om hur killarna borde behandlas (att låsa in dem och kasta bort nykeln verkar vara populärt), men ingen ställer sig frågorna som jag undrar över.
Hur kunde det bli såhär? Vad är det som orsakar allt våld? Kanske ställer sig ingen frågorna därför att svaren är allt för obekväma. Problemet är inte enskilda individer, problemet är mansrollen, hur en kille förväntas uppföra sig. Den här tanken är väldigt provocerande för många eftersom den går tvärtemot deras fördommar om att det är invandrare och inte män som är det stora brottsproblemet i Sverige Men kollar man på statistiken så ser man att gruppen män begår betydligt fler brott per kapita än gruppen invandrare.
Ändå känns det som att jag får vänta på att folkpartiet kräver hårdare tag mot männen, och att SD kräver en kollektiv utvisning av det manliga könet till norrland. Det manliga våldet är inte på agendan, men invandrarnas våld är det. Vi kan bara hoppas att det förändras såsmåningom.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1614080.ab
